Kriittinen kirje Rusukilta Uppsalan kunnan koulutushallintoon

Viime neuvonpidon (12.3.) jälkeen Rusukki lähetti seuraavan kriittisen kirjeen kunnan koulutushallinnolle (ks. alla). Se koski virheellisyyksiä kunnan kotisivuilla ja muuallakin annetusta äidinkielen opetusta koskevasta informaatiosta sekä suomen kielen alhaisesta statuksesta koulutushallinnon alaisessa toiminnassa.


Till utbildningsförvaltningen

Ang. modersmålsundervisning i finska i Uppsala kommun

Vi har igen blivit uppmärksammade på att Enheten För Flerspråkighet inte har gjort de nödvändiga ändringarna i sin utåtriktade information som vi gång på gång frågat efter sedan 2015 då skollagen ändrades.
                                                                                           
En förälder har skickat oss ett informationsblad som hen fått från sin skola (se bilaga 1) där det står att modersmålsundervisning inte är nybörjarundervisning utan att det behövs grundläggande kunskaper i språket för att eleven ska vara berättigad till denna undervisning. Familjen önskar undervisning i finska och därför är informationen helt missvisande.

När man tittar på EFF:s hemsida (https://flersprakighet.uppsala.se/verksamheter/modersmalsundervisning/grundskola/) och läser om modersmålsundervisning i grundskolan (se bilaga 2) är informationen lika missvisande. Samma felaktigheter upprepas där: modersmålsundervisning är ingen nybörjarundervisning utan eleverna ska ha grundläggande kunskaper. På sista raden, andra stycket, står det ”Läs mer om vem som har rätt till modersmålsundervisning här”. När man klickar på länken kommer man till en ny sida där samma felaktigheter upprepas (se bilaga 3). Bland en rad länkar på höger sida finns det en som heter ”Rätt till modermålsundervisning?” (obs. felstavat) (se bilaga 4), men även där får man felaktig information: man nämner nationella minoritetsspråk och att dessa språk inte behöver talas hemma, men kravet på grundläggande kunskaper finns kvar. Ytterligare en länk längre ner på sidan heter ”Minoritetsspråk och modersmål”. Där får man äntligen korrekt information. Men för att strunta i de första sidorna som alla behandlar ”rätten till modersmålsundervisning” måste man vara väldigt medveten och kunnig, så att man inte nöjer sig utan letar vidare och till slut hamnar rätt. Vi anser inte att EFF på ett effektivt sätt sprider information om minoritetsrättigheterna – något som är en grund för en bra implementering av minoritetspolitiken. Vi anser att det ska stå på den allra första sidan att det finns å ena sidan allmänna regler och å andra sidan speciella regler som gäller nationella minoriteter. Det ska också stå vilka dessa rättigheter är enligt skollagen och vilka de fem nationella minoriteterna är. Endast då kan man vara säker på att informationen når fram.

Vi vet inte hur många föräldrar som läst den felaktiga informationen har struntat i att söka modersmålsundervisning för sina barn, men vi anser att det är allvarligt att det på kommunens hemsida fortfarande ges felaktig/missvisande information trots att lagändringarna trädde i kraft under sommaren 2015. Eftersom vi som sagt påpekat detta flera gånger under de här åren och fått löfte om ändringar, kan vi inte tro annat än att kommunen/EFF inte anser att detta med nationella minoritetsbarns särskilda rättigheter är så viktigt.

Under förra samrådet (2018-03-12) där utbildningen stod i fokus tyckte vi oss också märka att den speciella status som finskan som förvaltningsspråk faktiskt har i Uppsala, inte tas på allvar. När de finska lärarna berättade om de dåliga attityder de möter i sin omgivning, fick de motfrågan om inte de övriga modersmålslärarna också hade sådana svårigheter. Det räckte att konstatera att finskan behandlas precis lika illa som alla andra språk. Vi anser att man från kommunens/EFF:s sida på något sätt borde upplysa skolor och förskolor om finskans särställning och inte nöja sig med att alla modersmålslärare alltid behandlas dåligt och har låg status. Genom att ansluta sig till förvaltningsområdet för finska språket har Uppsala åtagit sig att stärka och lyfta finskan, och det borde gälla även utbildningsförvaltningen.[1]

Modersmålsstöd

Något liknande skedde också i diskussionen om särskilda träffar mellan enskilda finsktalande barn i olika förskolor som vi blev lovade i samband med att hela modersmålsstödet i kommunen omorganiserades och de finska barnen gick miste om sina regelbundna träffar på Storgatan. Eftersom det gått ett par år sedan löftet gavs undrade vi, för tredje gången under de gångna åren, när de nya träffarna skulle börja. Då fick vi veta att planering pågår för att alla enskilda barn, i alla språk, ska få sådana träffar och att man inte kan informera de finska föräldrarna om annat än just att arbete pågår. Här ser vi också att den flexibilitet som fanns tidigare när man kunde ordna extra stöd nu är borta och att finskan, precis som alla andra språk i kommunen, helt enkelt får vänta – det är inget som man prioriterar trots att två år i livet på de små minoritetsbarnen är en lång tid att slösa bort. Och som det står i Uppsala kommuns nya informationsblad som delades ut på samrådet är det ”särskilt viktigt att barn som tillhör en nationell minoritet får möjlighet att utveckla sin kulturella identitet och använda sitt modersmål” vilket borde ha lett till att ambitionsnivån höjs för deras del. 

Sammanfattningsvis önskar vi nu få svar om hur man som minoritet ska gå tillväga när det gäller den utåtriktade informationen om modersmålsundervisning på kommunens hemsida.  Våra påpekanden via samråd har inte haft effekt. Vi vill veta varför läget är sådant och hur man kan ändra på detta. Vi vill också att ingen felaktig information delas ut till potentiella elever och deras familjer så som nu verkar förekomma.

Vi vill också fortsätta diskussionen om hur man kan höja finskans status i utbildningssammanhang så att den motsvarar de förpliktelser som kommunen som förvaltningsområde har enligt minoritetspolitiken.


Styrelsen för Rusukki
Sverigefinnarnas språk- och kulturförening i Uppsala



[1] Sedan är det ju klart att man från EFF:s sida också borde göra något åt att modersmålslärarna i de övriga språken behandlas så illa. Det måste vara ett stort arbetsmiljöproblem som borde åtgärdas och inte bara accepteras som ett faktum.

Bilagorna 1-5:





Kommentit