19.11.2017

Ta ansvar för minoritetspolitiken!

Jarmo Laine, UNT

UNT Debatt. Med våra förslag skulle Sverige få ökad trovärdighet internationellt i minoritets- och urfolksfrågor, skriver utredarna Jarmo Lainio och Lennart Rohdin med flera.
Sverige har återkommande genom Europarådets granskningar uppmärksammats på situationen för de nationella minoritetsspråken i landet. Situationen är kritisk. I de betänkanden vi i veckan lämnat till utbildningsminister Gustav Fridolin och kultur- och demokratiminister Alice Bah-Kuhnke föreslår vi ett antal åtgärder för att på sikt bygga upp ett utbildningssystem som kan revitalisera och stärka minoritetsspråken i Sverige.
Lennart Rohdin, UNT
Ett samhälle som tar ansvar för sitt kulturarv och internationella åtaganden är ett föredöme, också på den internationella arenan.Sveriges riksdag erkände 1999 fem nationella minoriteter: judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Det var ett senkommet erkännande av Sveriges nationella minoriteter, deras språk och av vårt lands gemensamma kulturarv. Det blev ett erkännande för grupper som både osynliggjorts och undertryckts under långa perioder.


Genom assimilationspolitik har det moderna samhället och inte minst utbildningsväsendet formats. Införandet av folkskolan ökade tillgången till utbildning och vanligt folk fick en grundläggande utbildning. Det var positivt och ökade jämlikheten. Det finns dock sidor av detta som ibland glöms bort.
I folkskolan var det inte ovanligt att samiska och tornedalska barn förbjöds tala sina språk. Romer fick inte gå i skolan förrän på 1960-talet.
Den politiken satte djupa spår i samhället och hos dessa grupper. Generationer har förlorat tillgång till sina språk och kulturer. Vissa av minoritetsspråken är starkt hotade i dag. Det pågår sedan länge en språkbytesprocess som resulterat i att antalet talare ständigt minskat. En bidragande orsak är att undervisningen i och på språken inte fungerat tillfredsställande.
Snart två decennier har gått sedan Sverige skrev under Europarådets två konventioner om nationella minoriteter — ramkonventionen och språkstadgan — och aktivt började forma en minoritetspolitik.
Sedan dess har ny lagstiftning tillkommit. Ett flertal myndigheter har fått uppdrag. Allt detta har utgjort viktiga steg på vägen mot att bevara och revitalisera språken och uppfylla åtagandena enligt de båda konventionerna.

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti